Hoppa till innehåll

Broder

  • av

Aleksander Motturi

Berättaren är författare och följer sin bror Kimo under hans sista tid i livet. Sjukhusbesöken, samtalen och de minnen deras möten väcker, ger en mångtydig bild av två bröder som vuxit upp vid klassamhällets skärningspunkter. Medan Kimo under hela sitt vuxna liv stupat ner i missbruk och kriminalitet, med olika vårdprogram och fängelsevistelser till följd, har författaren frigjort sig med akademiska studier och en lyckosam bostadskarriär.

Scener om broderskap varvas med nedtecknade sessioner på divanen, anteckningar om berättarteknik, skrivandets villkor och de ångestfyllda problem författaren har med att slutföra sin roman. Var går skiljelinjen mellan att skriva en roman och återge verkliga händelser? Vilken rätt har författaren att skildra sin egen brors uppdaterade elände? Hur går det till när ett minne blir litteratur?

Aleksander Motturis nya roman Broder bygger på starka observationer, tankeprocesser och reseberättelser och blir till en gripande sorgesång över en döende bror.

PRESSKLIPP: Sveriges Radios romanpris 2018

  • Broder kommer i ett genomskinligt skyddsomslag, sprött och ömtåligt. Det är ingen tillfällighet. Verket är genomtänkt så till den grad att en recension egentligen blir överflödig.
  • Inga-Lina Lindqvist, Aftonbladet
  • Aleksander Motturi har skrivit en väldigt bra roman […] Den sortens memoarer som utger sig för att berätta den äkta och ofiltrerade historien om författarens (tragiska) uppväxt, och att en gång för alla avslöja sanningen om – till exempel – den missbrukande brodern. Motturi har inga sådana anspråk. Han vet att det är omöjligt, och att varje försök, även om det är nödvändigt, är ett övergrepp. Kanske är det därför han lyckats skriva en så väldigt bra roman.
  • Rebecka Kärde, Dagens Nyheter
  • Broder vägrar det linjära berättandets alla förenklingar och förklaringar. Det framstår inte bara som ett i grunden hederligt skrivsätt utan också ett sätt att gardera sig mot läsarens hunger efter lättsmält misär. Broder kräver istället en aktiv, reflekterande läsare. Och sådana förtjänar den många.
  • Mikaela Blomkvist, Göteborgs-Posten
  • Att denne recensent grät sig igenom scenen i slutet av boken när familjen samlas runt Kimos dödsbädd är förstås inget kriterium på att boken är bra. Tänkte ändå att jag skulle berätta det, eftersom det är första gången det händer sedan jag började recensera böcker för tjugofem år sedan.
  • Lars Hermansson, Sveriges Radio
  • Motturi påminner om andra expansiva (manliga) författare som Johan Jönson eller Lars Norén och precis som dessa författare förmår han att fånga mitt intresse ända till det bittra slutet.
  • Eva Ström, Sydsvenskan
  • Motturis språk har verkligen en förmåga att göra världen och de människor det behandlar intensivt levande.
  • Måns Wadensjö, Svenska Dagbladet