Aleksander Motturi
En dag sitter han på vårdcentralen och får besked om att han drabbats av diabetes. Märkligt nog gör diagnosen honom inte alls modfälld. Han känner sig snarast nyförälskad och på ett konstigt sätt svävande.
Problemet blir i stället vad han anser vara omgivningens offergörande förhållningssätt, sättet som de lider med honom och reducerar honom till en funktionsnedsättning. Han kallar fenomenet för ”biomakt”, fritt efter sin egen förståelse av den franske filosofen Michel Foucault.
När hans flickvän Natacha Ilie får i uppdrag att planera en konstutställning i New York tar han tillfället i akt och går i exil. Målet är att fly alla medlidsamma och oroliga blickar, och där – i den toleranta mångfaldens metropol – föreställer han sig att diabeteserfarenheten äntligen ska kunna blomma ut. Det är där han ska få åtnjuta diabetes mellitus inneboende honungssötma utan att reduceras till ett offer för samhällets kontrollerande normaliseringsklor.
Ändå går det inte riktigt som han tänkt sig. Kanske beror misslyckandet på Världsdiabetesdagen, ett stundande dubbelbröllop, Slavoj Zizek eller en viss hund som hela tiden dyker upp i berättelsens underjord.
Pressklipp
- Språket är stundtals en aning doftlöst men samtidigt effektivt, både skruvat och rakt på ett sätt som får det att knaka i berättelsens fogar. Men det brister aldrig. Motturi har åstadkommit ett gediget romanbygge, lika dråpligt som berörande, sockersjukt men aldrig inställsamt och sött.
- Johan Werkmäster, Göteborgs-Posten 19 september 2011
- Det är tyvärr inte ofta man får nöjet att läsa en samtida pikaresk, än mindre en svensk sådan. Detta sorgliga missförhållande råder dock Aleksander Motturis debutroman Diabetikern bot på och det med sådan bravur att jag ler mig igenom hela läsningen.
- Mikaela Blomqvist, Helsingborgs Dagblad 19 september 2011
- Diabetikern är en underhållande roman med många bokstavligen matnyttiga kunskaper. […] Genom att vända ut och in på våra invanda föreställningar lyckas Motturi tydliggöra självklarheter som vi aldrig har ägnat en tanke.
- Nils Schwartz, GT/Expressen 19 september 2011
- Bland det bästa med Aleksander Motturis debutroman ”Diabetikern” är att den är så oemotståndligt underlig. Den liknar inte mycket jag har läst tidigare […] den är absolut en injektion att rekommendera.
- Eva Johansson, Svenska Dagbladet 19 september 2011
- Det finns i Aleksander Motturis språk en undanglidande och förrädisk dubbeltydighet. Diabetikern berättar med en röst som är så förnumstigt opretentiös och galet humoristisk att jag då och då bubblar av skratt […] Till slut är det ändå just nörden jag måste buga mig inför: utan honom hade jag aldrig på ett så genuint roligt sätt kunnat lära mig så mycket vettigt om en av våra vanligaste folksjukdomar.
- Anders Hjertén, Värmlands Folkblad 19 september 2011
- Motturi skriver både lätt, elegant, seriöst och humoristiskt. Den som bara äger litet lagom allmänbildning om diabetes men aldrig hyst någon diabetiker i sin närhet lär sig dessutom åtskilligt. […] Stilsäkert, roligt och intelligent.
- Lennart Bromander, Aftonbladet 19 september 2011
- Motturi vänder på ett tankeväckande sätt upp och ned på normalitet och avvikelse genom att följa hur en sjukdom kan bli identitetspolitiskt underlag. På ett kusligt och nästan absurt vis skildras konsekvenserna av en sammanblandning mellan jag och identitet när huvudpersonens namnlösa skepnad kryper in i diabetesdiagnosen som en eremitkräfta i ett funnet skal.
- Linnea Wigforss